Betydelsen av ordet “Lallare”

Ordet lallare används i svenskan för att beskriva någon som pratar otydligt eller sluddrar. Det kan också användas för att beskriva någon som pratar nonsens eller tramsar. Sammantaget kan man säga att en lallare är någon som inte talar tydligt eller förståeligt.

Exempel på användning

• En lallare är en person som pratar nonsens.
• Min morfar brukade kalla mig för en liten lallare när jag var yngre.
• Ibland kan jag känna mig som en riktig lallare när jag inte får fram orden.
• Hon tycktes vara en riktig lallare när hon berättade historien utan poäng.
• Det är lätt att bli en lallare när man är trött och sliten.
• Många tror att lallare är enbart barn men faktum är att även vuxna kan vara det.
• En lallare kan vara underhållande men också aningen irriterande.
• Så fort jag blir nervös börjar jag prata som en lallare.
• Hon skrattade högt åt sin egen imitation av en lallare.
• Lallare brukar ha en tendens att dra iväg i sina historier.
• Det är viktigt att inte förolämpa någon genom att kalla dem för lallare.
• Även om min syster är en riktig lallare så älskar jag henne ändå.
• Det är viktigt att vara tålmodig med en lallare, för de gör oftast inget med flit.
• Min kollega är en riktig lallare när han pratar om sitt favoritämne.
• Lallare kan vara både charmiga och frustrerande på samma gång.
• Jag brukar tycka att det är ganska roligt att lyssna på lallare, det blir aldrig tråkigt.
• En lallare har en unik förmåga att få människor att skratta.
• Jag blir själv en lallare när jag är för ivrig att berätta något viktigt.
• Det krävs tålamod och öppenhet för att förstå en lallares tankar och idéer.
• Lallare kan vara som en källa till oväntad inspiration och kreativitet.

Synonymer

• Snackare: En person som pratar mycket, ofta utan något egentligt syfte.
• Pladdrare: En person som babblar oordnat eller irrelevanta saker.
• Yrare: En person som pratar hastigt och virrigt.
• Surralare: En person som pratar i en nästan hypnotisk eller drömlik ton.

Antonymer

• Ordentlig: En person som pratar tydligt och fokuserat utan att tveka eller lalla.
• Tydlig: När man uttrycker sig klart och tydligt utan att sluddra eller lalla.
• Klartalande: Att prata på ett sätt som är lätt att förstå och inte lallande.

Etymologi

Ordet lallare härstammar från verbet lalla, som betyder att prata otydligt eller sväva i en oklarhet i sitt tal. En lallare syftar vanligtvis på någon som talar otydligt eller oförståeligt, exempelvis på grund av att de är berusade eller förvirrade. Termen kan också användas mer allmänt för att beskriva någon som talar nonsens eller babblar utan egentligt syfte.

sensmoral • tribun • disposition • hångla • sandöken • namnteckning • bimbo • avhängig • princip •