Betydelsen av ordet “Bända”

Ordet bända används för att beskriva handlingen att använda fysisk kraft för att flytta eller lyfta något tungt eller svårt, exempelvis att bända upp en låda eller att bända loss en fastkilad föremål. Det kan också användas i överförd betydelse för att beskriva att man tar sig förbi hinder eller svårigheter genom att kämpa sig fram.

Exempel på användning

Jag försökte bända upp fönstret som fastnat.
Vi behövde bända loss dörren för att komma in.
Han använde en kofot för att bända upp låset.
Det krävs muskelkraft för att bända upp den tunga klumpen.
De försökte bända isär de två bitarna, men det gick inte.
Hon kunde bända av locket på burken utan problem.
Vi måste bända loss den fastnade mekanismen.
Det var svårt att bända upp den rostiga spiken.
Vi fick bända upp luckan för att komma åt det som fanns innanför.
Det är en konst att kunna bända upp flaskkorken utan att skada den.
De kunde till slut bända sig loss ur snaran.
Jag försökte bända upp dörrhandtaget som satt fast.
De använde en hävstång för att bända upp den tunga stenen.
Han kunde bända upp locket på glasburken med lätthet.
Vi behövde bända undan grenarna för att få fram cykeln.
Det var en utmaning att bända upp den förseglade locket.
Han hade svårt att bända upp äggskal utan att krasa dem.
Vi måste bända upp den gamla spärren för att komma in i trädgården.
Det krävs tålamod för att kunna bända upp den inlåsta boken.
De kunde bända upp den rostiga hänglåset med lite olja.

Synonymer

Kräva: Att använda fysisk kraft för att böja eller forma något.
Vrida: Att vrida eller rotera något för att ändra dess form.
Forma: Att skapa eller ändra formen på något genom att applicera tryck eller kraft.
Avrunda: Att böja eller böja något för att göra det mer avrundat eller mjukt.

Antonymer

Trycka: Att pressa ned eller trycka på något med kraft.
Spänna: Att dra åt eller spänna något fast.
Knäcka: Att bryta eller knäcka något sönder.

Etymologi

Ordet bända härstammar från det fornsvenska ordet bændha, som i sin tur kommer från fornsvenskans biandha. Ursprunget till detta ord är det forngermanska ordet bindan, vilket betyder att binda eller knyta samman. På svenska används verbet bända främst i betydelsen att forcera eller flytta något stort och tungt med kraft.

diktera • huvudord • enmastad • slabb • defaitistisk • frankt • vettig • rams • förkunnare •