Betydelsen av ordet “Andäktig”

Andäktig betyder att vara respektfull, ödmjuk och uppmärksam i närvaro av något heligt eller vördnadsbjudande. Det kan också syfta på en känsla av djup vördnad eller religiös hängivenhet.

Exempel på användning

Jag kände mig andäktig inför den vackra solnedgången.
När jag besökte kyrkan kände jag en andäktig stämning.
Vid gravsmyckningen blev stämningen plötsligt andäktig.
Hans ord fyllde mig med en djup andäktig känsla.
Andäktiga psalmer fyllde kyrkorummet.
En stilla och andäktig bön hördes i kapellet.
Vi gick tyst och andäktigt genom klostergången.
I kyrkan rådde en allvarlig och andäktig atmosfär.
Stämningen blev plötsligt andäktig när prästen började predika.
Andäktiga böner ljöd genom valvens tak.
Andäktig tystnad rådde plötsligt i sällskapet.
Solen gick ner över horisonten i en andäktig färgkavalkad.
Vi lyssnade andäktigt till den körande musiken.
Andäktiga upplevelser fyllde våra sinnen i klosterkyrkan.
Prästen predikade med en hög och andäktig röst.
Andäktiga stämningar präglade hela gudstjänsten.
Vi stod tysta och andäktiga inför den mäktiga naturen.
En andäktig tystnad fyllde rummet efter den vackra sången.
I den dunkla kyrkan kändes stämningen särskilt andäktig.
Månen badade allt i en andäktigt skir belysning.

Synonymer

Vördsam: Att visa respekt och vördnad, ofta i en religiös kontext.
From: Att vara i en känsla av vördnad och respekt inför det heliga eller gudomliga.
Andaktig: Att befinna sig i en bönfull eller respektfull stämning.
Inlevelsefull: Att vara djupt hängiven eller engagerad i en tro eller spiritualitet.

Antonymer

Ofrälst: En person som inte delar den andliga tro eller hängivenhet som vanligtvis förknippas med att vara andäktig
Lättrogen: En person som har en tendens att tro på saker utan att ifrågasätta dem, ofta utan en djupare andlig upplevelse
Oförskämd: En person som saknar respekt, ödmjukhet eller vördnad, och inte visar någon anknytning till andlighet eller högre värden

Etymologi

Ordet andäktig härstammar från fornsvenskans andektugh, som i sin tur kommer från det latinska ordet devotus. Ursprungligen användes ordet för att beskriva någon som utövade religiös vördnad eller andakt. Idag används det främst för att beskriva en person som är respektfull, begrundande eller hängiven, även utanför en religiös kontext.

vilas • tidigare • missfoster • dressör • växande • nä • stavfel • andhämtning • grodman • höjdled •